Det finns många utav er som ser mig som en "nyårslöftare". Som tror att jag tänker lägga av nu när vi går in i februari, som tycker att jag är löjlig för att jag tränar, skäller på mig för att jag "bantar" och som säger åt mig att vakna upp och komma ut i verkligheten.

Men saken är den, att det känns precis tvärtom. Det känns som att jag äntligen har vaknat upp och tagit steget ut till den riktiga världen. En värld full med inspiration och välmående. Att jag väljer att inte dricka alkohol, trycka i mig en massa socker eller röka, det har ingenting med någon annan att göra. Det är något jag själv har valt och jag är oerhört glad för det.

Det har gått en månad nu och jag är fast besluten på att det här bara är början. Jag vill må bra. Jag vill vara frisk. Jag vill leva ett långt och lyckligt liv. Dessutom vill jag ju göra det snyggt, så att bli lite smalare är ju inte fel liksom. Men det är inte där det hänger. Jag gör det här för min egen skull. För mitt välmående. För att jag har mått så dåligt så länge över hur jag har växt och växt.

Sedan oktober 2010 har jag gått upp 10kilo. Jag har matat kroppen med alkohol, nikotin och socker. Det har satt sina spår, kan jag säga.

Och nu känns det som att det äntligen vänder. Det kändes så efter Fitnessfighten också, men den här gången är det på mina villkor. När den månaden hade gått så gick jag fort tillbaka till gamla mönster. Det tänker jag inte göra igen. Jag vill verkligen aldrig göra min kropp så illa igen.

Alla ni som säger att jag inte kan. Alla ni som skrattar åt mig för att jag är 21 år och blir överlycklig över att sprungit en kilometer, alla ni som höjer på ögonbrynen när jag säger att jag i maj ska kuta fem kilometer och alla ni som går och väntar på att jag ska lägga av; ni har fel.

Jag ska visa er som inte tror att jag kan, att jag visst kan. Jag ska visa alla att en latmask kan förändra sig. Och jag tänker ta mig fan inte misslyckas, det ska ni ha klart för er.

e

men självklart så kommer du att lyckas!

(& det ska även jag göra)

SaraL

Klart som faan att du kommer lyckas! Vem tror annat? Om det är någon som kommer klara det är det du. JAG tror på dig Josse. Jag vet!

Cilla

Det är klart du kommer att lyckas. En sådan insikt som du har fått kommer aldrig på rea och den insikten kommer att göra att du tar dig framåt. Du har valt en väg i livet. Du har valt ett sätt som du vill leva på, en tillvaro där du mår bra. Jag tror på dig! Och kom ihåg: DU ÄR JÄTTEDUKTIG. Kramar!

Sara | - 29.7 kg

Kör ba kör! Stå på dig och kämpa, nu kör vi ända in i kaklet!

Carro

Men hallå? ännu en anledning och kämpa hårdare, för att bevisa att du inte är något nyårslöfte som dör. Klart du kommer lyckas. Ingen tvekan som saken. Du är Josefin och när du ger dig fan på något, då blir det så. Det är du, och du ska veta att jag TROR PÅ DIG. Jag önskar att jag kunde vara lika tjurskallig som du ibland och la lite mer självdiciplin. Innerligt :) hejja hejja!

Jennie

fan vad ledsen man blir av att läsa det där inlägget.

Men samtidigt, som någon sa innan, är det bara att köra ännu hårdare!

Det finns ingen du behöver bevisa något för, bara dig själv!

Och du verkar ju må riktigt bra över vad du åstakommit och ska vara stolt över det! Sen springa "bara" en kilometer kan kännas som ett marathon för den som inte brukar springa och framförallt ogillat det innan.

Så kör på, du är svinduktig!! :D